Rädda musikbloggen! del 2

Precis när OMGWTF visade ett litet livstecken så verkar någon skivbolagsbyråkrat vara på krigsstigen igen. Det börajde med att Tooli för ett tag sedan lite mystiskt pausade sin verksamhet. Idag verkar Oh my gosh ha fått otrevligt besök. Nu verkar det som att även 24:hours har tagit bort alla sina sköna mp3-länkar som en följd av klappjakten.

Jag är övertygad att den sorts musik som nämnda musikbloggar postar i längden bara vinner på att dessa bloggar finns. De som vill ha 12:orna köper dem och musiken blir en intern angelägenhet. De som inte hinner eller kan hitta skivan (om man över huvud taget får reda på dess existens) lär aldrig få höra musiken. Nästa förlorare i spelet om musikbloggarna är klubbarrangörerna. Om musiken sprids får klubbarna fler besökare och efter en extatisk kväll på en trevlig klubb är risken stor att man köper den där skivan i alla fall. Win-win alltså. Så varför inte låta dessa glädjespridare gör det som de är så bra på? Det är ju bara att säga till så tar bloggarna säkert bort den musik som inte vill sprida sig via denna kanal.

Nu verkar det som att det bara är Clitspit! som kan känna sig någorlunda säker. Om man bara fick vara med.

Uppdatering: Nu är Oh my gosh uppe igen. Vi får hoppas det håller i sig och att de får möjligheten att posta den mesta musik de gillar.

Nu händer det saker

För mig har musiktidningen blivit en allt mer ovanlig komponent i min tidningshög. I likhet med CD:n har musiktidningen tappat greppet om mig i förmån för interwebben. Aktualiteten, mångfalden och tillgängligheten med nätet har inte varit snäll mot musiktidningen. Det är endast nya Ondskan som fångat min nyfikenhet på sistone. Tills idag vill säga. Sonic som jag tycker blivit allt mer oinspirerande och vilken jag slutligen gav upp helt överraskade mig idag. En ytlig bläddring under mitt korta lunchbesök på ett av stadens bibliotek fick mig att åter se ljuset. Ett större The Radio Dept.-reportage fick mig att springa iväg för att köpa mig ett eget exemplar.

Nu är det inte länge kvar innan Labrador lättar på saknaden, 12 april närmare bestämt.

Tre ynka avsnitt

Trots sina brister hade Love Monkey sin charm och hade börjat bli en del av min TV-vecka. Men nu är det slut. Säg den lycka som varar för alltid, men tre ynka avsnitt är väl i fegaste laget av CBS?

Gratis är åter gott

För ett par år sedan slutade jag i princip att läsa de gratistidningar inriktade mot nöje och kultur som delades ut i Stockholms butiker. Nöjesguiden hade totalt kleggat ihop till en ointressant massa och Rodeo var nystartat men inte riktigt funnit sin form. Efter ett par nummer vågade jag dock återuppta Rodeo vilken med tiden vuxit till sig riktigt bra. Fram till förra veckan var just Rodeo den enda gratistidning jag läste över huvudtaget. Men tiden läker sår sägs det ju och nu kände jag mig åter mogen att gratisläsa igen. Både Nöjesguiden och nya Odd at Large införskaffades.

Det visade sig snabbt att gamlingen Nöjesguiden skakat av sig en del av klägget. Nedstrippad, mer fokuserad och med en ypperlig Brooklynguide av Emil Arvidsson tändes åter hoppet. Jag tror att de i alla fall för nästkommande nummer återfått en nygammal läsare. Den experimentella publikationen Odd har i Odd at large kläckt en intressant nykomling. Innehållsmässigt rör sig magasinet i samma områden som Rodeo, musik, film, mode och så lite konst på det. Formen skiljer sig från konkurrenterna i och med det mer traditionella magasinformatet. Det textmässiga innehållet är realtivt kort vilket ofta lämnar mig med en massa obesvarade frågor. Att redaktionen har ovanan att proppa texterna med onödiga fotnoter medför förutom att textflödet störs en känsla av att läsaren inte riktigt tas på allvar. Ja, jag tror jag har hört talas om Carl Jonas Love Almqvist om inte lär jag googla det. Men det är ju bara första numret och jag gillar ju Odd så vi får hålla tummarna att det blir ett nästa nummer.

Jag snubblade även över ett nummer av Redux hos trevliga Nitty gritty. Ett franskspråkigt magasin i Stockholm? Fungerar det? Troligen på Nitty grittys klientel men vi kan nog inte hoppas på en större spridning. Min franska är alltför begränsad för att förstå vad som skrivs men det låter onekligen spännande med Architecture in Helsinki-intervju och en massa fina fotografier av bl.a. Daniel Månsson gör att den blir trevlig att bläddra i även för språkmiffon som mig.

Tillbaka i etern

Efter en lång och plågsam väntan har Kornél gjort det enda rätta och återupprättat OMGWTF. Yay!

Det är tråkigt att se ytterligare en Volupte-kväll utan min medverkan slinka förbi. Jag måste skärpa mig.

Uppdatering: Vi skall inte ge hela äran till Kornél för OMGWTF, även Adam är med och sprider alla dessa vackra toner.

Mer naivitet

Upptäckte idag att Markus Joons skötebarn Naive snart utkommer med sitt andra nummer. Kan ni inte hålla er till tåls kan nog utmärkta Gilda #3 stilla den värsta abstinensen. Dessa hittar Ni hos bl.a. Badlands.

Något helt annat

Egentligen skulle jag skriva något om CBS och Sony:s försök till gerillamarknadsföring, Love Monkey. Jag skulle skriva om den präktiga karaktärmixen, den överdrivet fyndiga dialogen, rockism. Det är nog redan sagt någon annanstans så jag låter bli. Men jag kommer trots allt ge serien en chans. Den känns som filmen High fidelity i tv-serieformat, d.v.s. en stunds avkoppling som inte sätter några djupare spår.