Neråt

Ibland kan det mesta bara kännas så sunkigt. Då man mest bara nickande tänker på klyschor om att "...olyckor sällan kommer ensam". Men positiva saker som att han den svenska astrounauten snart får flyga till rymds och deppiga saker som Fattaru:s "Klassfoto" får en att för stunden glömma sin självömkan för att istället vilja kämpa och visa alla.

Tvångsmässigt beteende

Gårdagen var en sådan dag igen. Jag ville bara lyssna på D'Angelo. Men mina D'Angelo skivor har varit försvunna ett tag nu. Antagligen försvann de i någon flytt med mina Maxwell-skivor och annan god myssoul. Detta symptom brukar dock alltid sluta med att jag frenetiskt gräver igenom mina kartonger med cdisar och synar ännu en gång varje skiva i min skivhylla. Med tomhet som resultat. Det brukar leda till många kära återseenden men fortfarande inte den där Voodoo-skivan jag köpte asbilligt i Falun för länge sedan eller den där Brown Sugar-skivan jag köpte, kanske inte så billigt, på en skivbörs i Uppsala. Jag tröstar mig med en folköl och Juvelen.

Tomgång

Det är mycket som behöver redas ut just nu. Det mesta går på tomgång. Postningarna här har det varit lite sisådär med på sistone. Ta en titt på Fluokids så hittar du säkert något roligare än den här bloggen just nu. Snart tillbaka.