This is it

Det får räcka så här.

Fotonumret

Det var länge sedan Vice var värd att släpa med sig hem från modebutiken. Det årliga fotonumret undantaget. Och årets fotonummer är till och med värd att med språngmarsch bege sig till närmaste vattenhål för ett eget exemplar. Mer koncentrerat och mindre flummiga "vice-bilder" gör numret till mer läsvärt än Vice varit på flera år.

Ibland vill det sig inte

I helg har farhågor besannats. Livet får en ny komplicerad vändning igen, saker som såg ut att vilja ordna sig slog en extra knut på sig själv. Det är då vännerna behövs. Tack!

Ljuspunkt

Video<->Video

Efter en del om och men åker jag nu till Västkusten för några dagars bad, umgänge och funderande över vad framtiden kan ha i sitt sköte.

Well, well, till det viktiga. Jag vet inte om det är jag som sedan några år tillbaka lever i en tv-istid är lättimponerad, men denna video tycker jag är riktgt, riktigt kool. Mer sånt i musikkanalerna! Eller den kanske är jättegammal och uttjatad. Vad vet jag?

Hoppas det lättar snart

För er som kanske undrar. Det är mycket som snurrar på flera plan just nu. Osäkerhet som plågar. Tuffa beslut, svåra samtal. Semester i sikte. Dåligt med blog.

Back like crack

Det är den 28:e och det här blir juni månads första inlägg på Raketmaskinen. Med andra ord har det varit tyst här på sistone. Mycket tyst. Kanske kan det kallas sommarlov? Eller kan det kallas lov när jag på intet sätt är tvingad att skriva här?

Under juni har Sónar 2007 avverkats. Det var första året jag var till denna årliga festival i Barcelona. Höjdpunkterna under resan var solen, Beasties första konsert, Ed Banger gigen, Junior Boys, DosTrece, det softa ressällskapet, MACBA (byggnaden och i synnerhet terassbaren) och maten i allmänhet.

Baksidorna var att kvällsspelningarna mest liknade brittiska superklubbar, kompletta med odrägliga brittiska kids. Nästa år stannar vi i stan på kvällen. Och servicenivån har ju aldrig varit i topp i Barcelona.

Juni har också innehållit en trevlig midsommar på västkusten med allt vad det nu innebär. Så tyst så länge, så lite att berätta...

Du vet innerst inne att du inte behöver en

Pacemaker verkar rolig. Snart i varje wannabes näve och varje hemmafest får minst tre självutnämnda super-DJ:s som bara ska spela just "den där låten".

Svensk är den också.

You´re worth something special, something real

Idag känns det som att The Tough Alliance:s "New chance" kommer att vara den här sommarens soundtrack. Många varma sommarkvällar kommer med stor sannolikhet att ackompanjeras av bandets upplyftande musik. TTA kommer med hjälp av The Studio och Air France se till att den här sommaren kommer att bli Göteborgs sommar.

På tal om TTA hittade jag (med viss hjälp från Johan Wirfält) idag detta klipp från bandets omskrivna releasespelning för New Chance på Södra Teatern. Galet.

Zeitgeist

Jag ville så gärna skriva något om träffsäkra "Jag är kär i en Hipster" men alla andra har redan hunnit göra det så jag låter bli.

När jag idag sprang på en gammal kompis som jag inte sett på ett par år slog det mig att jag att vi kommit visitskorts-åldern. Nu byter man inte längre nummer till svajiga kontantkorts-mobiler nu är det visitkort som gäller. Ju flashigare desto bättre. Är det detta som kallas mognad?

Bra humor

Det här har ni säkert redan sett men det är alldeles för bra för att missas. Därför vågar jag inte chansa. Lyckad kompishumor och marknadsföring; PinkPrankProject.

LiT

Har precis, för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om, sett Lost in Translation med tillhörande "Making of-film". Utanförskapet, sömnlösheten, sökandet, estetiken eller lyxen. Jag vet inte vad det är som tilltalar mig mest. Nåväl, filmen är ett trevligt sätt att förbruka en lördagkväll på.

Word!

"Ibland måste man flytta på statyer, ladda shotguns och spetsa bad guys för att ta saker till nästa level. Ren och skär tv-spelslogik."

Dagens sanning levererad av Alexis Weak på Rodeos Locash-blog.

STHLM

Den numera rätt kända modebloggen The Sartorialist verkar gilla Stockholm.

Vad som hänt sedan sist

Jag har åkt skidor, firat Uppsala-valborg, upptäckt att Alta verkar göra tuffa cyklar och att Mr suitcase har släppt en ny singel. Inte så mycket med andra ord.

Plötsligt så händer det

Det här inlägget kommer att handla om någon som verkligen bryr sig. Trots att han redan i höstas när Elitseriesäsongen startade tog ned klistermärket med sloganen "Going for gold!", har han innerst inne närt ett frö av hopp om SM-guld. Enligt honom har det hela säsongen gått ok, sällan bra. Men SM-guld? Nej. Så ikväll hände det plötsligt. Modo Hockey tog SM-guld. 28 års längtan är över. Grattis Anders!

Tråkigt

Detta måste vara det tråkigaste jag läst på bra länge.

I don´t wanna die without no scars. Come on, hit me in the face before I lose my nerve.

Eftersom det känts som att min intellektuella kapacitet under den senaste tiden regredierat till en treårings har jag haft fullt upp med att klara mig i vardagen. Inte mycket energi har funnits i mig till att söka efter ny bra musik.

Igår hade jag lyssnat igenom all min musik på jobbdatorn minst en gång för mycket och jag surfade in på några musikbloggar för att hitta något att fräscha upp min playlist med. Och där fanns det där guldkornet jag saknade för att hålla igång mig resten av kvällen. Frost, norsk electropop! Och de kommer från den avlägsna men mysiga staden Tromsø, bara där vann de en handfull charmpoäng hos mig.

Nyfiken? Då kanske L'amour à trois kan hjälpa dig på traven.

Helglänk

Här kommer en liten helglänk. Hittade idag den begåvade fotografen Ryan Flynns hemsida. Inte helt utan Glen E Friedman influenser men de är väl svåra att undvika om man fotar skateboardkulturen?

Fredag i cribben

Ikväll blev det en vara-ensam-hemma-fredag. Kanske en bra avslutning på en arbetsvecka som varit tuff. Mer psykiskt än jobbmässigt tuff. Jag är sjukt trött på mitt arbete. Därför ska det nu bli ändring och jag kommer att satsa tre timmar effektiv tid per vecka på att hitta ett nytt stimulerande jobb. Vi får se var det leder.

Hemmakvällen avnjöts framför datorn ätandes konstiga vita bollar som smakar mjölk och har någon slags knaprigt inre. Rättare sagt Milchcreme Knusper Kugeln mit Volkorn-Kern. Bara namnet får munnen att vattnas, är det något tyskar är bra på så är det att "branda" godis. En Reisen någon? Nu mår jag illa av dem också men jag får skylla mig själv för att jag går och handlar vrålhungrig.

Jag lyssnade en del på Smashing Pumpkins också ikväll. Det måste vara ungefär tio år sedan jag sist seriöst lyssande på dem. Symptomatiskt är att jag valde att ladda ned de låtar jag ville höra istället för att gräva fram skivorna ur mina ouppackade CD-lådor. När var jag senaste i en skivbutik, Pet Sounds borträknat, och finns det sådana längre bortom St. Eriksplan och Skånegatan? Kanske dags snart för en CD-nostalgi revival när alla hipster säger att de minsann aldrig lyssnat på annat format än CD?

Nu är den här

På väg till frisören idag tog jag en avstickare till Presstop Götgatsbacken. Där möttes jag av högar med premiärnumret av det sedan ett halvår hypade magasinet Monocle. Vad vi skådar är Wallpaper*-mannen Tyler Brûlé:s nya projekt. Han verkar ha ledsnat på att bara vara trendguru utan vill nu ha tillbaka de seriös-journalist poäng som han tappat senaste åren. I och för sig hade han BBC-nyhetsprogrammet The Desk för några år sedan. Men det kan väl knappast räknas som en succé. Efter en första genombläddring verkar det lovande. Textmässigt kan jag inte uttala mig ännu men jag tror att den kommer vara något vad Wallpaper* inte är, läsvärd.

Roligt är att som den Sverigevän Tyler är har han sett till att priset i SEK är tryckt på omslaget.

Uppdatering: Jag upptäckt igår att Konrad skaffat sig en ny blogg. Inte nog med det, han har läst Monocle.

Otippad söndag

Det finns nog en del mer eller mindre otippade platser att stöta på mig en söndagmorgon. Idag befann jag mig på en sådan. Efter lite övertalning och tidig väckning lyckades jag i morse ta mig upp, packa med en termos med kaffe och springa till pendeln söderut för att besöka Tyresta nationalpark med Bergshamra-folket. Anlände hem med en trevlig promenad i lika trevligt sällskap, gott fika och grillad lammkorv i bagaget. Friluftsliv är för mig ett underskattat nöje.

Efter att ha hört alltför många trötta mixar under senaste tiden var detta en riktigt trivsam upptäckt:

Kocky - Wear the crown vol. 2

Helgen v. 8

Ikväll knäppte jag på tv:n för andra gången på lika många månader. Bristen på tv-möbel och det marksända kanalutbudet lockar inte till slözappande. Jag får helt enkelt ta steget ut i 2000-talet och snällt ringa Comhem och beställa grundutbudet. Det behövs nog för att jag ska hänga med under kaffepauserna på jobbet.

För övrigt hittade jag ihelg den fina påsen på bilden, väl utformad minimalism. Den får bli min nya pappersåtervinningspåse.

En scen i min skalle

Förutom Michael Manns fina bildspråk var det faktiskt nästan bara Sonny Crockets och Isabellas romans som var behållningen i Miami Vice-filmen. Av någon anledning har filmens bitterljuva Mogwai-ackompanjerade slutscen poppat upp i mina sinnen under senaste tiden. Weird.

Tillbaka till litteraturen

Av en eller annan orsak, troligen korta restider till jobbet, har jag inte under senste tiden läst skönlitteratur. Trots att jag har högvis med olästa böcker förmår jag mig inte att läsa annat än glättiga magasin. Men härom dagen tog jag tag i det hela och beställde något lagom lättsmällt. Något att mjukstarta med. Om jag bara tar mig igenom dessa så kanske jag snart återtar mitt Proust-projekt eller rentav i ren eufori kommer iväg och köper de där bokhyllorna jag behövt i två månaders tid.

Deadline-musik

I veckan upptäckte jag att när jag har en orubblig deadline på jobbet är det bästa jag kan göra att ta på mig hörlurarna med avskalad house på lagom volym så att alla konversationer kring mig suddas ut. Det är nog den stadiga 4/4-takten som passar så bra till power-jobbande. Prova själv så får du se. Finns det någon som forskat kring detta?

Jag har även under de senaste dagarna lyssnat igenom de två Magic Numbers skivorna och upptäckt att det finns några riktiga pärlor bland låtarna, verkar lovande inför lördag.

Syskonpop

Idag köpte jag biljett till lördagens Magic Numbers konsert på Berns. Jag har inte riktigt lyssnat in mig på bandets senaste platta men ska under närmaste dagarna råplugga så jag kommer kunna skråla med i bandets trallvänliga refränger.

Jag ser fram emot en kvalitetskväll i Anders och Henrik et consortes (där fick jag in en liten litterär blinkning till alla Winston-medlemmar) sällskap.

Broken Radios #8

Bronski Beat - Smalltown Boy (Secret Service Mix)
Van She - Aretha Van She Tech EBS Mix
Digitalism - Jupiter Room (Martian Assault)
Van Rivers - Kill the disco
Professor Groove And The Booty Affair - Decks to the left
Cassius - Toop Toop (Olivier Koletski Mix)
International Pony - Our House (Ada Remix)
Âme - Rej (Pasta Boys Remix)
Alex Smoke - Sortie
Lindstrøm - I Feel Space (Mandy Remix)
M.A.N.D.Y Vs Booka Shade - Radio Slave Mix
Trentemøller - Liquid Dreams
Scala & Kolacny Brothers - Heartbeats

Äsch, orkar inte ens kommentera det längre...

Inte så lyckat

Alla har mindre lyckade dagar. Så även bovar.

Mix

För ett par dagar sedan fick jag en sen julklapp i form av en fräck mixer. Idag när jag lyckades ta mig till gymmet och ge min arma kropp en ordentlig omgång slog det mig att de som vet brukar säga att man ska dricka smoothies när man tränat. Näringsrikt och nyttigt ska det vara. Väl hemma åkte den fräcka mixern fram och nu sitter jag med en det läskande resultatet i min hand. Yummy! Nu känns det som att min experimentlust har satts i spinn och flera mer eller mindre fantasifulla recept börjar anta form. Antagligen är det bara mina smaklökar som kan stoppa mig från att urarta de närmaste dagarna.

En fredag

Det blev en riktigt boring fredagkväll det här. Sitter hemma och lyssnar igenom min Pet Shop Boys-samling och dricker té ur min Muminmugg. Men det var kul när Anders ringde och väckte mig när jag tuppat av på sängen. Imorgon är det en hemmafixar dag, då ska det donas och fejas.

Ville bara att ni skulle veta detta.

Något som bryter mönstret

Jag har drabbats av ett postjulledighets-syndrom. Vardagen med dess plikter, ensamheten att inte när man så behagar ha folk man trivs med kring sig har lett till att jag börjar tycka att det mesta är tråkigt. Jag behöver ett projekt. Något att brinna för, något att rikta min ensamma tid och tankeverksamhet på. Något att se fram emot. Annars blir det bara en massa grubblande och ältande.

Kan jag inte åtminstone skaka fram någon vardaglig ritual så som ett nikotinberoende så jag har en orsak att springa ned till den lokala tobakshandlaren för lite skitsnack. Och sen har jag ju ett helt nytt projekt att bli av med beroendet. Ibland känns mitt liv verkligen banalt. Jag får köpa mig en hund.

Den förbjudna musiken

När det begav sig och tidskriften Bibel var the shit, myntade de begreppet Förbjuden musik och dess fanbärare var Svante som visste hur man slog ihop ett par låtar och fick något helt nytt och fräscht. Spänningen var hög när jag via mail beställde en hembränd cd med mash ups (som det ju kommit att kallas med tiden) och brevet damp ned i min brevlåda. Detta var innan Mp3, Napster, you name it och cd-brännare kostade ungefär ett sommarjobbs förtjänster. För en gångs skull fick jag vara the flyest kid on the block med något som ingen annan hade. Och jag tycker att Svantes mash up av Salt and Peppa och Daft Punk fortfarande håller och den tummade skivan åker fram några gånger per år när stämningen behöver höjas.

Nu är ju mash ups inget speciellt ovanligt och det finns speciella klubbar dedikerade denna rörelse. Nu har klubben Bootie sammanställt en årsbästa samling med 2006 års bästa mash ups som kan laddas ned här.