Me magazine

Det eminenta svenska magasinet Bon tipsar i sitt 26:e nummer om New York baserade magasinet Me magazine.

"Me Magazine is a quarterly magazine devoted to emerging individuals in creative professions. It was created to help us become better acquainted with the people we admire and to introduce us to people we'd like to meet. Each issue explores the life and interests of one guest editor alongside contributions from his or her friends. Just as each individual is unique, so is the approach of each issue. We aim to celebrate the experiences, talents, and funny quirks that make people special."


Låter skönt med omslag och innehåll med intressanta personer i fokus och inte deras kändiskap. Törs vi hoppas på svensk distribution?

Freeter

Det senaste numret av den i övrigt rätt slätstrukna tidskriften Att:ention uppmärksammade mig på Freeter-fenomenet. I korta drag är det en ihopslagning av engelskans Free och tyskans Arbeiter. Ungdomar som inte vill eller kan arbeta mer än nödvändigt och ser inget självändamål i att klättra så snabbt som möjligt på karriärsstegen. Den lägre ekonomiska statusen som livsstilen medför har fått till följd att de blir mer eller mindre tvingade att bo kvar hos föräldrarna och alla de komplikationer det nu kan medföra.

Det hela känns som en variant av slackern men i japan verkar de ha gått så långt att myndigheterna verkar vilja utmåla dem som en befolkningsgrupp. Undras hur freeters skulle behandlas i den svenska arbetslöshetsstatistiken?

SvFF vs Datainspektionen

Som en av de drabbade är det spännande att se vad datainspektionen kommer fram till vad gäller Svenska Fotbollförbundets försäljning av sitt adressregister över licensierade spelare. De listade fick i sin brevlåda senaste numret av tidningen Moore. Min första tanke var faktiskt var de kan ha fått tag på min adress. Mer passlig fråga skulle nog enligt majoriteten i min omgivning vara vad jag över huvud taget gör i Svenska Fotbollförbundets register.

För Er stackare som inte fick tidningen i brevlådan kan jag trösta med att den är till och med sämre än vad den verkar. Jag tror inte ens hormonstinna fjortonåringar fnissar åt den grabbiga jargonen och det obefintliga innehållet medför att du måste ha diagnostiserats som illitterat för att kunna skylla på att du läser tidningen för de intressanta artiklarna.

Hugande spekulanter har ett par dagar på sig att höra av sig om de vill rädda mitt exemplar från pappersinsamlingens klor. Tidningen skickas ej.

Läs mer hos DN.

Fanzine-boom

Faktumet att det finns ovanligt många fanzines idag som har en halvkommersiell distribution är det väl få magasinjunkies som inte märkt. Det har faktiskt gått så långt att SvD i sin kulturdel uppmärksammar denna trend.

Jag måste bara hålla med Daniel Björk, Nicklas Hultman och Lisa Rydell som publicerar Brute respektive I love you att det är något speciellt att få en tryckt publikation i sin hand. Om den sedan är läsvärd och trevlig att se på är lyckan gjord.

Det i artikeln uppmärksammade fanzinet Naive a love story är ett lysande exempel på ovannämnda önskan. Det är enligt mig värd en extra sväng på stan eller några extra klickningar på nätet för att komma över, även om du inte gillar Kitsuné och Active suspensions musik.

Writers United

Bokförlaget Dokument släpper nu en tredje bok, "Writers United". I likhet med de två tidigare titlarna på förlaget, "De kallar oss klottrare" och "Overground", behandlas graffitikulturen ur ett närgånget perspektiv. Med andra ord är mina förväntningar på den nya boken om Graffiti-crewet WUFC högt skruvade. Jag får tillsammans med alla andra som är intresserade av subkulturella yttringar i Sverige dock hålla till tåls till den 10 juni då boken släpps.