Det senaste numret av den i övrigt rätt slätstrukna tidskriften Att:ention uppmärksammade mig på Freeter-fenomenet. I korta drag är det en ihopslagning av engelskans Free och tyskans Arbeiter. Ungdomar som inte vill eller kan arbeta mer än nödvändigt och ser inget självändamål i att klättra så snabbt som möjligt på karriärsstegen. Den lägre ekonomiska statusen som livsstilen medför har fått till följd att de blir mer eller mindre tvingade att bo kvar hos föräldrarna och alla de komplikationer det nu kan medföra.
Det hela känns som en variant av slackern men i japan verkar de ha gått så långt att myndigheterna verkar vilja utmåla dem som en befolkningsgrupp. Undras hur freeters skulle behandlas i den svenska arbetslöshetsstatistiken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar