Åh, som jag saknat

Det är alltför sällan vi hör något om The Radio Dept. Men nu har Billy Rimgard tänt mången indiehjärtas glöd igen. Och för dem som lider av än svårare abstinens och inte äger Monontoni#2-cdn finns låten "Brobygatan" att ladda ner hos Billy.

Ibland kan en omväg betyda så mycket

När jag ikväll efter en trevlig boulesession gjorde ett rutinbesök hos Press stop gjorde jag ett upplyftande fynd. Nummer två av Quote hade smugit sig in bland musiktidningarna. Det var så länge sedan första numret togs bort från hyllorna att jag glömt bort att sakna en fortsättning. Nu väcktes inte bara minnen från svunna tider när hip hop-tidning stavades Gidappa! på svenska utan även sorgen när nämnda publikation lades ned. Det var där i kring nedläggningen som första numret av Quote dykte upp och tände hoppet igen. Ok, Kingsize kom väl också i de svängarna men premiärnumret var så skabbigt redigerad att jag knappt vågat bläddra i tidningen sedan dess. Så spring iväg till närmaste handlare och stöd denna kulturgärning kallad Quote.

Med i shoppingpåsen hamnade även nummer 8 av Malmö-magasinet Svensson. I och med detta kvalificerade jag mig till att få med en Tia-lott på köpet. Som vanlig när jag ställs inför skraplotter tvekar jag in i det sista om det verkligen är värt att skrapa den för allt skräp som uppstår. För vinna brukar inte vara ett alternativ. Men till slut skrapade jag den och vann! Tio kronor, inte mycket men symbolvärdet är enormt. Vad jag skall göra för vinsten? Att köpa en ny lott är uteslutet. Det blir nog ett välbehövligt bidrag när nu nästa nummer av Res nu dyker upp.

Portföljer och fredagsbilagor

Det plingade till för en stund sedan i mitt IM-program då min kontakt i Bergshamra skrev att en underbar låt spelades på P3. Efter lite efterforskning visade sig att det var Mr Suitcase som spelades och det slog mig att portföljmannen börjar få det medieutrymme han förtjänar. Både Shaktar och Digfi har under senare tid uppmärksammat Billy Rimgards musikaliska sidoprojekt.

Men trots att Mr Suitcases musik får en att räkna dagarna till att hans EP på Bedroom hamnar på skivdiskarna så känns det som att en eventuell Mont Ventoux skiva kommer att smälla högre.

Läste DN:s nystajlade På Stan-bilaga i fredags. Först lite omedveten om det. Det såg ut som vilken gratis ungdomstidnings som helst. Lite förvirrad kom jag på mig att det inte var Chili jag lästa utan snarare en två år gammal Expressen fredag-bilaga för att slutligen landa i verkligheten och inse att det är alltså detta som blivit av denna en gång ganska trevligt formgivna bilaga. Kvällstidningarna har väl aldrig varit ett stilideal. Bortsett från tabloidformatet då.

Snälla kan inte någon med inflytande göra något? Låt inte kvällstidningarna ta över! Nu är det väl en tidsfråga innan innehållet också byts ut mot det senaste hollywoodskvallret. Men vi har ju fortfrande kulturdelen att fröjdas åt så slaget är väl inte helt förlorat. Men det skär till i bröstet var gång man ser den ligga där i papperinsamligen.

Ett soffdrama

I helgen gjorde jag något som jag fruktat lika mycket som jag längtat efter. Jag såg "Life Aquatic with Steve Zissou" av Wes Anderson.

Oftast när jag har en film jag vill se framför alla andra blir jag bara besviken. Den myt jag bygger upp kring en intressant film är oftast väldigt svår att uppfylla. Ju längre tiden gick och de blandade recensionerna (från bra till toppen) gjorde att det knöt sig, jag ville ju verkligen att den skulle vara så bra som den verkade.

I söndags hade jag tid att fylla och satte mig lite darrig i soffan för att landa i verkligehten.

Estetiken gick direkt att känna igen. Den underfundiga humorn och detaljrikedomen likaså. Efter fem minuter visste jag att detta skulle sluta väl. Wes hade fångat mitt intresse och räddat min dag.

Web-gnissel

Det verkar som att det ibland tjänar att gnissla lite. I alla fall om man är populär skribent. Anna H fick Mauro Scoccos senaste skiva genom att gnälla på sin blogg om att hon inte fått ett gratisex av skivan. Hårt arbete lönar sig med andra ord. Och ja, jag är lika bitter som jag låter. Jag vill också ha Mauros nya i cd-hyllan.