I helgen gjorde jag något som jag fruktat lika mycket som jag längtat efter. Jag såg "Life Aquatic with Steve Zissou" av Wes Anderson.
Oftast när jag har en film jag vill se framför alla andra blir jag bara besviken. Den myt jag bygger upp kring en intressant film är oftast väldigt svår att uppfylla. Ju längre tiden gick och de blandade recensionerna (från bra till toppen) gjorde att det knöt sig, jag ville ju verkligen att den skulle vara så bra som den verkade.
I söndags hade jag tid att fylla och satte mig lite darrig i soffan för att landa i verkligehten.
Estetiken gick direkt att känna igen. Den underfundiga humorn och detaljrikedomen likaså. Efter fem minuter visste jag att detta skulle sluta väl. Wes hade fångat mitt intresse och räddat min dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar