Jag har drabbats av ett postjulledighets-syndrom. Vardagen med dess plikter, ensamheten att inte när man så behagar ha folk man trivs med kring sig har lett till att jag börjar tycka att det mesta är tråkigt. Jag behöver ett projekt. Något att brinna för, något att rikta min ensamma tid och tankeverksamhet på. Något att se fram emot. Annars blir det bara en massa grubblande och ältande.
Kan jag inte åtminstone skaka fram någon vardaglig ritual så som ett nikotinberoende så jag har en orsak att springa ned till den lokala tobakshandlaren för lite skitsnack. Och sen har jag ju ett helt nytt projekt att bli av med beroendet. Ibland känns mitt liv verkligen banalt. Jag får köpa mig en hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du sammanfattar egentligen det många innan dig upptäckt och skrivit om i otaliga böcker, nämligen att livets mening den skapar du själv. Och om du inte skapar den, ja då finns ingen mening med livet förutom reproduktionen. Det där med att dra på sig ett nikotinberoende lockar mycket ibland. Själv pendlar jag upp och ner i ett nikotinberoende med olika styrka. Men när beroendet är på en hög nivå, ja då kan livets mening vara att få fatt i en snus på kortast möjliga tid.
Skicka en kommentar