Album

När jag för ett tag sedan kollade vilka låtar som var de mest spelade i mitt iTunes blev jag orolig för att min musiksmak blivit för enahanda. När jag nu i årstidens anda försöker komma på de album som utgavs under 2005 och som betytt mest för mig ändras synen lite. Men en bit är det väl kvar tills jag kan titulera mig med det avskydda epitetet "allätare"? De album jag kom att tänka på var:

Robyn "Robyn"
Vitalic "Ok Cowboy"
Lasse Lindh "Lasse Lindh"
Common "Be"
Anthony & The Johnsons "I am a bird now"
Markus Guetner "1981"
Saint Etienne "Tales from Turnpike house"
Jenny Wilson "Love and youth"
Ferenc "Fraximal"
The Game "The Documentary"
Minotaur Shock "Maritime"
MED "Push comes to shove"
Domotic "Ask for tiger"

Mer TV

Är det mig det är fel på? Jag hade ingen aning om att en ny svensk TV-kanal startats. Det krävdes att allas vår TV-guru Niklas informerade mig om detta. Troligtvis mer skräp-TV i MTV:s kölvatten. Men vi som minns att TV4 och reklam-TV var en stor grej en gång i tiden kan inte låta sånt här gå obemärkt förbi.

Ny Sex till salu snart

Det är bara att ställa sig i startblocken. Ryktet säger att #8 av Tidningen Sex kommer att finnas till försäljning den 21:a december. Madonna, Ricky Gervais och monstertruck-amazonen Madusa är några av intervjuoffren. Julens populärkulturintag är räddat.

Smakprov som smakar blä

Det smakprov på Mogwais nya album som lämnas ut hos Stereogum bådar inte gott. Alldeles för fläskiga gitarrer för att vara Mogwai om ni fråga mig.

Rädda musikbloggen!

Mitt iTunes råkade spotta ur sig lite gamla Yvonne-låtar och det kändes som en perfekt musikalisk inramning när jag läste att även Oh my Gosh! hotas av nedläggning på grund av påtryckningar utifrån. Det verkar så här års vara skottpeng på bra svenska musikbloggar. Vi får hoppas att Oh my gosh! mot all förmodan inte går samma öde till mötes som Clitspit! och OMGWTF.

Men jag har ingen lust att deppa för mycket över det just nu, istället läser jag en gång till Billy Rimgards nostalgiska text om en oförglömlig Yvonne-kväll.

Mörka moln

Det ligger ett antal mörka moln ovanför mig just nu så jag har inte haft ro att skriva något här. Under min frånvaro har jag dock gjort några noteringar:
- Bentelys on dubs kvalar in som en av de snyggare Mp3-bloggarna just nu.
- Att eminenta Extra allt har kört igång en blogg-julkalender bör även det ses som ett klart lysande adventsljus. Där kommenterar de bl.a. det svenska magasinåret 2005.
- En mer tråkig nyhet är att OMGWTF försvunnit. Förhoppningsvis handlar det om en tillfällig svacka. Vad har hänt, någon som vet?

Vår musik i rutan igen

Intet ont anande upptäckte jag ikväll att SVT dragit igång med en ny säsong av "This is our music". Jag höll på att sätta apelsinjuicen i halsen av glädje. Denna MTV-show får samtliga av SVT:s egna produktioner att fall ned på knä och be om nåd. Nu kan jag återigen se framemot mina public service kvällar framför dumburken. Mer kvalitativa musikprogram till folket!

Men hur räknas tv-musik under No music day?

Nostalgi

Trots att de digitala lagringsmedierna är överlägsna på de flesta punkter. Är det inte nästan så man blir tårögd av nostalgi när man ser sånt här?

När musiken tystnar

Ibland är jag totalt oinspirerad vad gäller musik. Jag får lust att slänga skivsamlingen ut genom fönstret och radera alla Mp3:or i min dator. Trots att det brukar vara övergående kan det vara skönt med en helt tyst dag. Idag var en sådan dag, iPodden fick stanna hemma och jag lät mig lyssna på stadens egna ljud. Och som ett sammanträffande läser jag idag på Verkligen om "No Music day".

Mars på SVT

Nu när andra säsongen visats ett tag i amerikansk tv upptäcker jag nyheten att SVT kommer att börja sända Veronica Mars efter nyår. Trots de ogenerade produktplaceringarna och ibland lite väl simpla intrigerna fick seriens första säsong mig att sitta som klistrad framför dumburken. Det är med andra ord bara att boka in torsdagar kl 20.00 för lite serious high school deckare.

Nu kanske det blir ett slut på alla konstiga blickar jag får när jag börjar mumla om livet på Neptune high och om vem som mördade Lilly Kane?

M & M

De senaste dagarna har jag haft Madonnas Abba-låt "Hung up" på hjärnan. Den har legat där som en kuliss i min vardag. Men det blev inte helt galet förrän M.I.A. klev in på arenan och vände allt på sin kant. Låten går att hitta här.

Åh, som jag saknat

Det är alltför sällan vi hör något om The Radio Dept. Men nu har Billy Rimgard tänt mången indiehjärtas glöd igen. Och för dem som lider av än svårare abstinens och inte äger Monontoni#2-cdn finns låten "Brobygatan" att ladda ner hos Billy.

Ibland kan en omväg betyda så mycket

När jag ikväll efter en trevlig boulesession gjorde ett rutinbesök hos Press stop gjorde jag ett upplyftande fynd. Nummer två av Quote hade smugit sig in bland musiktidningarna. Det var så länge sedan första numret togs bort från hyllorna att jag glömt bort att sakna en fortsättning. Nu väcktes inte bara minnen från svunna tider när hip hop-tidning stavades Gidappa! på svenska utan även sorgen när nämnda publikation lades ned. Det var där i kring nedläggningen som första numret av Quote dykte upp och tände hoppet igen. Ok, Kingsize kom väl också i de svängarna men premiärnumret var så skabbigt redigerad att jag knappt vågat bläddra i tidningen sedan dess. Så spring iväg till närmaste handlare och stöd denna kulturgärning kallad Quote.

Med i shoppingpåsen hamnade även nummer 8 av Malmö-magasinet Svensson. I och med detta kvalificerade jag mig till att få med en Tia-lott på köpet. Som vanlig när jag ställs inför skraplotter tvekar jag in i det sista om det verkligen är värt att skrapa den för allt skräp som uppstår. För vinna brukar inte vara ett alternativ. Men till slut skrapade jag den och vann! Tio kronor, inte mycket men symbolvärdet är enormt. Vad jag skall göra för vinsten? Att köpa en ny lott är uteslutet. Det blir nog ett välbehövligt bidrag när nu nästa nummer av Res nu dyker upp.

Portföljer och fredagsbilagor

Det plingade till för en stund sedan i mitt IM-program då min kontakt i Bergshamra skrev att en underbar låt spelades på P3. Efter lite efterforskning visade sig att det var Mr Suitcase som spelades och det slog mig att portföljmannen börjar få det medieutrymme han förtjänar. Både Shaktar och Digfi har under senare tid uppmärksammat Billy Rimgards musikaliska sidoprojekt.

Men trots att Mr Suitcases musik får en att räkna dagarna till att hans EP på Bedroom hamnar på skivdiskarna så känns det som att en eventuell Mont Ventoux skiva kommer att smälla högre.

Läste DN:s nystajlade På Stan-bilaga i fredags. Först lite omedveten om det. Det såg ut som vilken gratis ungdomstidnings som helst. Lite förvirrad kom jag på mig att det inte var Chili jag lästa utan snarare en två år gammal Expressen fredag-bilaga för att slutligen landa i verkligheten och inse att det är alltså detta som blivit av denna en gång ganska trevligt formgivna bilaga. Kvällstidningarna har väl aldrig varit ett stilideal. Bortsett från tabloidformatet då.

Snälla kan inte någon med inflytande göra något? Låt inte kvällstidningarna ta över! Nu är det väl en tidsfråga innan innehållet också byts ut mot det senaste hollywoodskvallret. Men vi har ju fortfrande kulturdelen att fröjdas åt så slaget är väl inte helt förlorat. Men det skär till i bröstet var gång man ser den ligga där i papperinsamligen.

Ett soffdrama

I helgen gjorde jag något som jag fruktat lika mycket som jag längtat efter. Jag såg "Life Aquatic with Steve Zissou" av Wes Anderson.

Oftast när jag har en film jag vill se framför alla andra blir jag bara besviken. Den myt jag bygger upp kring en intressant film är oftast väldigt svår att uppfylla. Ju längre tiden gick och de blandade recensionerna (från bra till toppen) gjorde att det knöt sig, jag ville ju verkligen att den skulle vara så bra som den verkade.

I söndags hade jag tid att fylla och satte mig lite darrig i soffan för att landa i verkligehten.

Estetiken gick direkt att känna igen. Den underfundiga humorn och detaljrikedomen likaså. Efter fem minuter visste jag att detta skulle sluta väl. Wes hade fångat mitt intresse och räddat min dag.

Web-gnissel

Det verkar som att det ibland tjänar att gnissla lite. I alla fall om man är populär skribent. Anna H fick Mauro Scoccos senaste skiva genom att gnälla på sin blogg om att hon inte fått ett gratisex av skivan. Hårt arbete lönar sig med andra ord. Och ja, jag är lika bitter som jag låter. Jag vill också ha Mauros nya i cd-hyllan.

Brothers of Canada

I väntan på Boards of Canada:s nya album "The Campfire Headphase" släpps den 17 oktober kan jag tipsa om en intervju med dem hos Pitchfork. Förutom det vanliga innan-skivsläpp-snack så släpper de bomben att de faktiskt är bröder men inte vågat säga det tidigare i rädsla för att bli jämförda med Orbital.

Så nu behöver vi inte längre gå omkring och fundera hur de hemlighetsfulla skottarna egentligen kom på att koppla ihop sina syntar i samma sequencer.

Mest spelade

När jag satt och bläddrade igenom mina spellistor i iTunes snubblade jag över en smart spellista som visar mina mest spelade låtar. Listan toppades av följande fem låtar:

Black storbe "Italian fireflies"
Daniel Wang "Echo by midnight"
Felix Da Housecat "Ready2Wear (Benny Benassi remix)"
Lindström "I feel space"
Le sport " Tell no one about tonight"

Trots att de alla är bra låtar blev jag lite nedslagen då jag tycker jag kan se ett visst mönster bland låtarna. Jag hade hoppats på lite mer variation vilket skulle ha återspeglat min (i teorin?) musiksmak bättre. Dock är ju inte mina iPods och min CD-spelare inräknad så det är kanske för tidigt att dra några slutsater om att min musiksmak främst kretsar kring dansant musik med elektroniska inslag. Vilka låtar toppar din spelare?

Ursäkter, ursäkter

Det är svårt att skylla på någon enskild orsak till varför Raketmaskinen har varit tyst de senaste tre månaderna. En blandning av jobb, semester och funderingar är nog de främsta beståndsdelar som utgör min ursäkt. Med den stundande hösten och rutinerna som följer den kommer nog uppdateringarna bli mer frekventa.

Koneisto Festival 2005

Då har äntligen programmet till årets Koneisto-festival börjat få form. Bara Michael Mayer och Raekwon är värda att korsa den alginvaderade pölen österut. Att man sedan får en hel del akter (till stor del finska) till att avnjuta får man bara se som en spännande bonus. Alltså, boka in 12-13 augusti för en tripp till vårt östra grannland.

Me magazine

Det eminenta svenska magasinet Bon tipsar i sitt 26:e nummer om New York baserade magasinet Me magazine.

"Me Magazine is a quarterly magazine devoted to emerging individuals in creative professions. It was created to help us become better acquainted with the people we admire and to introduce us to people we'd like to meet. Each issue explores the life and interests of one guest editor alongside contributions from his or her friends. Just as each individual is unique, so is the approach of each issue. We aim to celebrate the experiences, talents, and funny quirks that make people special."


Låter skönt med omslag och innehåll med intressanta personer i fokus och inte deras kändiskap. Törs vi hoppas på svensk distribution?

Freeter

Det senaste numret av den i övrigt rätt slätstrukna tidskriften Att:ention uppmärksammade mig på Freeter-fenomenet. I korta drag är det en ihopslagning av engelskans Free och tyskans Arbeiter. Ungdomar som inte vill eller kan arbeta mer än nödvändigt och ser inget självändamål i att klättra så snabbt som möjligt på karriärsstegen. Den lägre ekonomiska statusen som livsstilen medför har fått till följd att de blir mer eller mindre tvingade att bo kvar hos föräldrarna och alla de komplikationer det nu kan medföra.

Det hela känns som en variant av slackern men i japan verkar de ha gått så långt att myndigheterna verkar vilja utmåla dem som en befolkningsgrupp. Undras hur freeters skulle behandlas i den svenska arbetslöshetsstatistiken?

SvFF vs Datainspektionen

Som en av de drabbade är det spännande att se vad datainspektionen kommer fram till vad gäller Svenska Fotbollförbundets försäljning av sitt adressregister över licensierade spelare. De listade fick i sin brevlåda senaste numret av tidningen Moore. Min första tanke var faktiskt var de kan ha fått tag på min adress. Mer passlig fråga skulle nog enligt majoriteten i min omgivning vara vad jag över huvud taget gör i Svenska Fotbollförbundets register.

För Er stackare som inte fick tidningen i brevlådan kan jag trösta med att den är till och med sämre än vad den verkar. Jag tror inte ens hormonstinna fjortonåringar fnissar åt den grabbiga jargonen och det obefintliga innehållet medför att du måste ha diagnostiserats som illitterat för att kunna skylla på att du läser tidningen för de intressanta artiklarna.

Hugande spekulanter har ett par dagar på sig att höra av sig om de vill rädda mitt exemplar från pappersinsamlingens klor. Tidningen skickas ej.

Läs mer hos DN.

Fanzine-boom

Faktumet att det finns ovanligt många fanzines idag som har en halvkommersiell distribution är det väl få magasinjunkies som inte märkt. Det har faktiskt gått så långt att SvD i sin kulturdel uppmärksammar denna trend.

Jag måste bara hålla med Daniel Björk, Nicklas Hultman och Lisa Rydell som publicerar Brute respektive I love you att det är något speciellt att få en tryckt publikation i sin hand. Om den sedan är läsvärd och trevlig att se på är lyckan gjord.

Det i artikeln uppmärksammade fanzinet Naive a love story är ett lysande exempel på ovannämnda önskan. Det är enligt mig värd en extra sväng på stan eller några extra klickningar på nätet för att komma över, även om du inte gillar Kitsuné och Active suspensions musik.

Writers United

Bokförlaget Dokument släpper nu en tredje bok, "Writers United". I likhet med de två tidigare titlarna på förlaget, "De kallar oss klottrare" och "Overground", behandlas graffitikulturen ur ett närgånget perspektiv. Med andra ord är mina förväntningar på den nya boken om Graffiti-crewet WUFC högt skruvade. Jag får tillsammans med alla andra som är intresserade av subkulturella yttringar i Sverige dock hålla till tåls till den 10 juni då boken släpps.

Livraison #1

Tidningshyllorna har nyligen begåvats med ett nytt svenskt livstilsmagasin med ambitioner, Livraison. Den franskklingande titeln till trots är textinnehållet på engelska vilket troligen kommer medföra att en stor del av läsarkretsen kommar att befinna sig utanför Sverige. Det självfinansierade projektet med bl.a. gamla Darling-profilen Marie Birde vid rodret har en upplaga på 2000 exemplar vilket kanske inte är så lite med hänsyn till magasinets smala innehåll och höga pris.

Jag har inte haft plånboken att skaffa mig ett eget exemplar men det jag bläddrat lovar gott. Tungt matt papper, begåvade fotografer, sparsmakad formgivning och intressanta personer som intervjuas. En Sex i lyxförpackning. Den blir din för facila 298 kr.

DN tycker till om Livraison

Tillbaka

I dessa tider när alla har en blogg och du inte kan läsa i en tidning utan att bloggfenomenet behandlas på ett eller annat sätt kom jag att tänka på att jag faktiskt sedan 2001 har ett Blogger-konto. Idag känns det som att jag då faktiskt var en relativt "early adopter" med min kortlivade och mycket obskyra blogg. Den raderade jag här om dagen. Och gör nu en ny mikropublicistisk satsning.

Grunddragen för bloggen har jag i mitt huvud men vågar inte lägga fram dem här utan låter dem växa fram med förhoppning om intressant läsning med viss stringens.